Jag är ägare till 1½ varmblodiga travare. Den ena hästen, Bella, äger jag tillsammans med min mamma. Hon blir 5 år i år och har en del hyss för sig. Vi har haft henne över 1 år nu. Jag ser Bella mest som mammas häst då det var mest hon som ville ha henne. Vi har även medryttare på henne så att hon hålls aktiverad. Annars har vi en ungdom som är ute och ränner på byn. Den häst som jag äger helt och hållet, som är mitt hjärta och mitt allt travade in i mitt liv i slutet av mars förra året. Denna damen är väldigt bestämd och tydligen väljer hon sina människor. Jag kan rida och köra henne utan problem.. men när morsan försökte köra henne resulterade det i en knäckt skakel. Hon skulle absolut inte tillåta sig bli körd av någon annan än matte. Silas är en dam på snart 11 år och hon har gått som avelsmärr och lämnat efter sig 4 fina avkommor. Båda hästarna har jag fått vara först upp i sadeln men Silas har jag ridit in helt själv. Bella har mamma och medryttare fått lägga ner tid på. Något som jag reflekterat över sedan jag började hålla på med hästar igen är hur otroligt intelligenta och lättlärda de är... och det är på både gott och ont.